Det senaste halvåret har jag i mitt projekt ”SD och konsten” försatt mitt konstnärskap i konfrontation med Sverigedemokraterna. ”SD och konsten” är främst ett experiment där jag har utmanat min övertygelse om konstens förmåga att förändra, men projektet är också min oundvikliga reaktion mot Sverigedemokraternas politik. Jag har vid utformningen av varje försändelse ställt mig frågan: hur tar sig konsten uttryck i mina händer när den vänder sig till en Sverigedemokratisk politiker?
En viktig roll konsten spelar i samhället är att innehålla och bibehålla främmande och konstiga saker, därför har jag utformat elva konstverk som jag tänker mig på ett eller annat sätt är främmande och konstiga och förhoppningsvis utmanar Jimmie Åkesson, Björn Söder, Kent Ekeroth, Margareta Larsson, Thoralf Alfsson och Sverigedemokraterna i Gävle.
Jag vet inte ens om föremålen nått Sverigedemokraterna och än mindre om hur de i sådana fall bemöttes, kanske ringer jag en dag och frågar. För stunden räcker det för mig med idéerna om vilken reaktion mina verk kan ha väckt. Även om jag nu tar en paus från projektet råder det ingen tvekan om att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna kommer att få fler konstföremål från mig.
